Sandra Rogers

Sandra Rogers

Annons

”Nej, gör inte så. Du är en stor pojke nu!”

”Nej, gör inte så. Du är en stor pojke nu!”
”Var försiktig, du är tre år och din syster är mindre än dig.”
”Stora barnen bråkar inte om att ta på sig sina skor.”

Jag skäms över att jag säger sånt ibland, till min treåring. En nyfiken liten pojke som alltid vill försöka göra saker själv och lära sig mer om hur världen runtom honom fungerar. Jag önskar mig tålamodet att uppmuntra honom till att fortsätta våga vara nyfiken och testa sig fram. Och, för att vara helt ärlig, när jag står i hallen och håller mig ifrån att gapa rakt ut att vi faktiskt har megajättebråttom till förskolan så vill jag också kunna fastna i mina egna tankar och göra precis det som faller mig in. Helt oberörd av tiden. Jag vill ta lärdom av deras förmåga att bara finnas i nuet så som bara små barn kan.

Det krävs en ny strategi varje morgon, en plan för att få barnen att samarbeta med oss. Det gäller att vara välja sina strider med omsorg samtidigt som man fortsätter att vara konsekvent. Ja, det är en nog konst att vara förälder. Alltså, jag snackar ju om seriösa förhandlingar, problemlösning och en kreativitet som handlar om att få minimänniskor att göra som man säger utan plocka fram det tunga artilleriet – mutor.  Jag tror att jag skulle vara vass som en haj på vilket kontorsjobb som helst efter svåra morgnar.

Hursomhelst gick det lite enklare denna morgonen än gårdagens, som jag gärna raderar fullkomligt ur minnet. Igår var jag årets sämsta mamma, det vet jag. Och det blev jag även påmind om idag när vi kom fram till förskolan och sonen sa  ”Jag är en snäll kille, mamma.” Jag fick en klump i magen. Trots att vi var jättesena stannade jag upp och höll min son i händerna. ”Det är klart att du är en snäll kille, älskling!” Jag ville berätta att han är snäll för att han just är en snäll, omtänksam och lyhörd liten människa- inte för att han denna morgonen gjorde som jag sa. För man blir inte snäll för att man gör som mamma säger, för då betyder det att man inte är snäll när man inte gör som man blivit tillsagd. Och det stämmer ju bara inte.

Så, förlåt mig, älskling. Du är varken för stor eller liten för något alls, det är helt enkelt oviktigt. Och jag skall sluta slänga ur mig så dumma saker som att du skall jämföra dig med de andra barnen. Eller trycka på att borde si och så för att du blivit äldre. Jag skall bli bättre på att faktiskt förklara varför vi gör saker på ett visst sätt. Så, nu när skiten träffat fläkten skall jag göra om och göra rätt. Jag lovar.

image

Kommentera (3)

Kommentera

  1. seija

    Sinä olet maailman paras äiti Sinun lapsille.Ei kukaan muu,eikä koskaan…Sinä olet minun paras ensimäinen lapsenlapseni.Aina sydämessäni paras Sandra <3

  2. seija

    Sinä olet maailman paras äiti Sinun lapsille.Ei kukaan muu,eikä koskaan…Sinä olet minun paras ensimäinen lapsenlapseni.Aina sydämessäni paras Sandra <3

  3. Katja

    Världens bästa mamma, eller ja man ska ju inte jämföra så man behöver ej vara ”världens” bästa utan bara vara den man är och du är en underbar mamma för du älskar…

Se fler...
Annons

Barnfotografering i ett sagoland

Hej vänner! Passa på att boka en barnfotografering i höstens färgsprakande färger. Ljuset och färgerna är alldeles perfekta för att skapa sagolika bilder.

Fotograferingspaket:

* ca 1 timmes fotografering.
* Webbgalleri med bilder för urval.
* 10 retuscherade högupplösta digitala bilder.

Pris: 2.500:-

Bokning genom kontaktformuläret på hemsidan Här – > http://www.sandrarogers.se/kontakt/

Följ mig på:
Fb: https://www.facebook.com/PhotographySandraRogers/
Instagram: Sandra_Rogers_Photography

IMG_3242 Sandra_Rogers_Photography_(49)

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Trotsålder och jag älskar dem som allra mest i denna stund.

Hej vänner, hoppas sommaren erbjuder på allting ni önskar er. Ja, det där med vädret går ju aldrig att styra över, men det gäller att göra det bästa av situation. When life gives you lemons, make lemonade, eller hur går ordspråket? Tänkte just ”säga” att det var länge sedan jag skrev här, men det stämmer inte helt. Jag har fortfarande skrivit men bara av en outgrundlig anledning inte publicerat texterna. Jag är ju inte den som är sån, alltså, låter bli att publicera mina mindre intelligenta och fjompiga tankar och känslor på nätet.

Nä, en del har ju hänt detta året och jag kan inte påstå att det har varit en dans på rosor. Snarare tvärtom med diverse motgångar sedan en tid tillbaka. Men, jag har då haft det riktigt bra också. Måste jag medge. Det beror nog helt och hållet på min omgivning, min familj och våra vänner. Det påminner mig lite om att jag har en rad tackkort att skriva, eller var man nu gör när alla andra göra det tunga jobbet med att hålla mitt huvud över ytan. Det är en jobbig känsla, att våga vara glad trots dödsfall, sjukdomar och terrordåd i världen, samtidigt som man känner sig enormt otacksam om man inte ser det vackra i det som faktiskt är gott. Ja, men ni fattar.. det är ju asjobbigt.

MEN, till saken dårå. Varför jag plötsligt fick för mig att publicera ett inlägg igen. Det är för att en känsla som jag upplevde ikväll vill jag bara minnas i all evighet. Fördelen med att typ ha semester (tar enstaka fotojobb men har medvetet ledigt tillsammans med familjen) är att jag får spendera tid med mina vilda, älskade ungar. Nä, jag skall inte vara den mamman som bara säger att det är underbart rakt igenom. För det är bannemig lite kämpigt att knappt ens få gå på toaletten ifred. Men, fan vad jag älskar att vara mamma.

Ikväll skulle jag natta två övertrötta trotsiga barn ( 2-års trots och 3-års trotset kom som brev på posten och har tagit över våra barn). Det är nämligen så här, vi har tagit bort deras dagssömn (GALET, jag vet. Den där timmen mitt på dagen är golden, men de börjar bli så stora nu). Det betyder ändå att de somnar utan en fajt och i rimlig tid på kvällarna istället. Men, det är inte roligt att de är övertrötta. Inte för att jag inte kan hantera det men för att jag starkt tror på att de skall nattas i en känsla av harmoni och ro, inte i övertröttigt gnäll-tillstånd.

Nåja, som jag babblar på. Till slut hade jag ett huvud på varje axel. Jag kände doften av frukostpannkakorna i dotterns hår och ganska snabbt hörde jag ljudet av min sons bedårande snarkningar. Jag skojar inte, ljudet är så gulligt att jag funderar på att spela in det och tjäna apmycket deg på att sälja skivor med det som meditationsljud. Ni vet, istället för fågelsång och bruset av vågor. Jag kände hur deras kroppar slappnade av och andetagen blev tunga. Där låg vi tre och jag kände mig som den lyckligaste människan på planeten. Jag kan inte fatta att dessa två barn är mina. Hur hade jag så tur? Vad hände liksom.

Ja, i en millisekund tänkte jag faktiskt att det allra bästa vore om jag bara var hemma-mamma tills de flyttar ut. Jag hinner ju faktiskt med att laga mat och städa när jag är ledig. Nä, men det jag ville säga är att det bästa som någonsin hänt mig är mina barn. Bara så ni vet liksom, om någon undrade.
20160716_122102(0)20160716_12200020160716_121206

 

Kommentera (2)

Kommentera

Se fler...
Annons

Före – & efter gravidfotografering – Redigeringsstil.

Hej vänner! Sitter här ikväll och småredigerar lite bilder från tidigare i år, bara för skojs skull. Vad tycker ni? Först ut en oredigerad bild och sedan en rätt hårt redigerad variant av samma foto. Jag var så tacksam över denna gravidfotograferingen. Sandra och hennes kärlek var alldeles magiska tillsammans och kärleken lyste lika starkt som solen själv.. De verkade glada över bilderna och jag jublade av över bilderna vi fick till.
före
oldie play
Så vad tycker ni?

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Gravidfotografering på Island

Hej! En av mina favoritbilder som jag tog på Island, sitter och leker lite i photoshop och kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker bäst om. Vad tycker ni?
Sandra_Rogers_Photography_(3)
Sandra_Rogers_Photography_(3)1

Kommentera (3)

Kommentera

Se fler...
stats